Family on
adventure!

Välkommen till Familjen Bergstads resesida!
Följ oss HÄR för uppdateringar, foton och filmklipp!

***
Vår resa runt jorden avslutades i mars 2018. Blogginläggen ligger kvar för den som vill ta del av äventyret! I Galleriet till höger finns några foton från tidigare resor. 
Föreläsningar om resan mm: johanbergstad.se
Johans appar: MindfulnessAcademy.se 

Los filmer från resan: Lotusdrones.com 
Gilla oss gärna på Family on Adventure på Facebook. En dag blir det nya äventyr, och vi håller gärna kontakten!
/Da Family on Adventure

***

Mars 2018:

Nu har vi landat på hemmaplan i södra Dalarna efter äventyret runt planeten. Känns riktigt bra med vardagens rutiner, och lyxigt med sköna sängar och rent vatten i kranen! Inte heller barnen har någon längtan efter den trånga minibussen i Australien, konstigt ... :-) 

Ylva är tillbaka på jobbet som psykolog inom mödra- och barnhälsovården i Avesta. Barnen går i skolan och på förskolan. Johan skriver på nya boken "Hjärnfokus" med planerad utgivning nästa år.

***

Mars 2018:
Lugna Hawaii! 
Oj, så lugnt och ordnat det är på Hawaii! På Tonga var det lågsäsong och nästan inga andra turister. Här är det högsäsong och till och med svårt att få boende.
   Som vanligt löser sig allt: Vi har träffat en amerikan som vi senast såg för flera år sedan hemma i Dalarna, och får hyra in oss hos hans bror med familj.
   Vi är fortfarande lite medtagna efter cyklonen och hemlängtan växer sig starkare för var dag. Samtidigt uppskattar vi besöket på Hawaii’s största ö O'ahu och kan t ex rekommendera ett besök på Bishop Museum i Honolulu: https://www.bishopmuseum.org  

Med detta kära följare börjar det bli dags att runda av resedagboken ....

TACK för att ni följt med oss och för alla kommentarer och gillanden på Facebooksidan. Hoppas vi håller kontakten där!

***

Februari 2018:
Tonga träffade oss rakt i våra hjärtan!
Vilka människor! Vilken stilla lunk! Vilka vatten att simma i! Och vad häftigt med discodunk på bussen, som inte följer några som helst tidtabeller. Bussen in till huvudstaden Nuku’alofa stannar när någon vill handla, och väntar såklart tills personen har handlat klart! :-)

Och så den stora kontrasten med cyklonen Gita – den värsta på över 60 år – som blev en stark omvälvande upplevelse. Både SVT och Expressen hörde av sig och där finns även foton på förödelsen:

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/cyklonen-drabbade

https://www.expressen.se/nyheter/johans-familj-hamnade-mitt-i-cyklonen/ 

Efter att ha levt utan rinnande vatten, spolat toaletterna med grönt poolvatten och letat efter mat till oss och Lion var det gudomligt skönt att ta in på Tanoa-hotellet som hade en egen generator.
På det viset blev det lite lugnt sista dagarna på Tonga. Helst ville vi åka hem, trötta och tagna efter att några av oss fått feber, och så cyklonen på det. Men inga reseförsäkringar gällde, eftersom UD inte avrådde från att åka till Tonga. Konstigt; varför skulle de inte avråda från att åka hit? Det har varit svårt att få tag på mat, det är enorm risk för att sjukdomar sprids i regnen och fukten. Ingen el finns. Våra kläder möglar, och det är upp emot 90 % luftfuktighet...

Vi har helt enkelt fått lov att härda ut och invänta att det är dags att flyga till USA. Next stop: Hawaii!

***

Januari 2018:
Nya Zeeland har varit mäktigt, med sina växlande landskap, höga berg, vilda forsande floder, bubblande heta lera, enorma kauriträd, Maoricentret vi fick bo på i Whanganui en vecka... Drömmen om att luffa runt här gick i uppfyllelse! Vi har mött rädslor genom att hoppa från klippor ner i vatten, och de två barnen som gungade världens högsta gunga nära Queenstown hävdar bestämt att det inte var så farligt.

Skönt med en stor rymlig husbil också! Drygt 600 mil har de blivit på de slingrande vägarna. Vi insåg just att om vi lägger ihop resan här med den i Australien så har vi rest en sträcka längre än mellan Kiruna och Kapstaden (landvägen, inte fågelvägen). Oj! 

Och nu ska vi snart vidare till Tonga i Söderhavet. Undrar just om vi får träffa Pippis pappa? :-)

***

December 2017:
Vi överlevde Australien!! :-)

Vi köpte en buss, byggde om den, och sålde den! Vi reste genom outback drygt 1000 mil och snart kommer Los film om det att läggas ut på hans hemsida. Vi klarade oss i giftormarnas och krokodilernas land!
   Stor utandning, avslappning, plötsligt märker jag (Ylva) hur avslappning kan kännas. Hade glömt bort det i det konstanta vaksamma letandet efter eventuella giftormar. Och vi såg dem ju, två pyton (de är inte farliga!), en brown snake (den skulle vi verkligen akta oss för och den boade in sig bara en meter från trappan som vi behövde ta för att komma till utedasset), två trädormar (ofarliga), en bandy bandy (svartvit vacker, giftig men "ofarlig" – alltså den hade för liten mun för att kunna få in giftet i våra ben, men skulle vara precis utanför utedasset) och några andra ormar på avstånd.

Nu har vi kommit till ofarliga lugna Nya Zeeland. Vi har hyrt en husbil och märkt att vi har vant oss både vid att köra på vänster sida och att köra ett stort fordon. Den här är dessutom automatväxlad! Så lätt! Och alla kan sträcka ut sig i varsin säng. Och vi har fyra plattor att laga mat på istället för en. Och vi kan stå raklånga i husbilen och ha varsitt glas att dricka ur istället för att dela på två muggar.

Och liksom i Australien möter vi gästvänliga öppna människor. Våra två första nätter har vi haft  husbilen stående hos en familj som vi råkade träffa på stranden! Fantastiskt!
    I familjen finns en 15-årig dotter som tar med nu lilahåriga Tuva att rida på en av deras hästar. Och storebrorsan lär Vide att göra volt på studsmattan, och får själv undervisning av Lo om hur en kör drönare. Lion får en stor korg med klossar att kasta och rasa torn med. Och vi åker till en sjö som påminner om Dormen hemma eller Årsunda och har normal svensk sommartemperatur.
    Och medan vi vandrar den smala stigen med högt gräs och buskar bredvid upptäcker jag hur anspänningen och vaksamheten kommer – var ligger giftormarna och lurar? Och så minns jag och andas ut och låter axlarna sjunka. Vi har ju kommit till Nya Zeeland där det inte finns några ormar!

***

November 2017:
Nästan sen starten i Australien har vi planerat att åka till ett community nära Coff's Harbour. Vi trodde att fem familjer med barn och tonåringar som är "natural learners" skulle bo 50 meter från havet och surfa, äta frukt och vara trygga bland giftormar. Många anledningar gjorde att vi reste norrut, västerut och söderut i en stor cirkel innan vi (efter två besök hemma hos olika familjer som vi mött på campingar) kom till byn Bundagen.
    Det var mycket större än vi trott både geografiskt och i antal människor. Många välkomnande och hjälpsamma människor fanns där också (liksom på alla ställen vi varit på) och Tuva, Lo och Vide fick både utrymme och annat folk att vara med än oss föräldrar i bussen.
    Stranden var en halvtimmes promenad bort (på grässtigar pyntade med pyton, ödleorm, mullbär, bouganvilla mm) och många kilometer bred och öde. Underbart! Efter en av Australienresans höjdpunkter för mig (springa naken ut på okändhetens vilda strand utan att se en annan människa) har jag sen haft ont i höft och knän. (Kanske ska vänja kroppen långsamt vid att springa...?)
   Det gjorde att de 150 meterna från vår buss till stå-på-huk-kompost-toaletten var långa. Och varmvattnet var 100 meter åt andra hållet, duschen en tunn kall stråle och kylskåpet 1 km bort. Visserligen mjukt högt gräs att gå på och oroas över hur många ormar och spindlar som lurar där... Jag nådde min gräns för primitivitet när det dessutom regnade två dagar i rad och Lion plötsligt satt en meter under en decimeter-stor lurvig spindel och gnagde på en torkad larv eller liknande, blä!!

Vi begav oss till civilisationens välkända marker och stannade i Coff's Harbour och Byron Bay (med surfskola för Tuva och Lo) innan vi slöt Australien-cirkeln på 1000 mil! Vi unnade oss de sista dygnen att längta bort från bussens trånga ca 10 kvadratmeter, även om det för vissa av oss också var sorgligt att sova sista natten i bussen.

Nu har vi packat ur och städat bussen och lite renovering händer nu inför att en första eventuell köpare ska titta på den ikväll. Vi bor utanför Lismore hos samma generösa familj som tog emot oss i början av september och njuter av fullstora madrasser, stå-rak-höjd, fungerande wi-fi, Tuva har eget rum, två spisplattor istället för en, varm dusch och tvättmaskin!
   Det är ca 18 grader och regn och vi har börjat förbereda oss på Nya Zealand som ska bli ännu kallare. Om knappt två veckor flyger vi dit och förhoppningsvis vet vi då mer än nu vilket fordon vi ska ha, var vi ska bo, åt vilket håll vi ska åka och sådana detaljer.
   Vi har hunnit inse att det är dyrt på Nya Zealand också, både att hyra husbil och att köpa en med 6 säten, och det är högsäsong och fullbokat på många ställen... 
    Men varför veta i förväg? Vi har klarat oss bra genom halva Australien på väldigt mycket improvisation. Och vi är mer sammansvetsade och ärliga och har större gemenskap inom familjen nu än då vi började resan.
   Tuva, Lo och Vide är fantastiska på att kliva in och göra det som behöver göras med Lion, mat och tvätt inom vår familj och vi stöttar även familjen vi bor hos med barnpassning och lite hushållssysslor.

***

Oktober 2017:
Har just vaknat på hotell för första gången i Australien, i huvudstaden Canberra som bildades i början av 1900-talet för att Melbourne och Sydney inte kom överens om vilken av städerna som skulle vara huvudstad. Vi har sovit på 21 olika platser under vår tid i Australien:

Brisbane, Lismore, Tuntable Creek, Kings Cliff, Mooloolaba, Clairview, Airlie Beach, Bushstop väster om Townsville, McDonalds parkering Mount Isa, Threeways, Alice Springs, Uluru, Kings Canyon, Mintabie, Bushstop söder om Coober Pedy, Port Germein, Adelaide, Milicent, Princetown, Euroa och Canberra.

Det innebär att vi har rest 8 287 km, vilket motsvarar Sveriges längd 5,2 gånger. Förutom att vi köpte bussen (som vi har spekulanter på att sälja till innan vi reser vidare till Nya Zeeland) så lever vi på ungefär 1 300 kr per dygn. Budgeten håller och vi vågar fortsätta ... :-)

Och vi har svettats och frusit och haft regn och valt bort snöiga berg. Och träffat vänliga pratglada människor på campingplatser. Och sett kängurur, pytonorm, vilda papegojor och undulater, wallabies, dingos, kameler, vildhästar, sköldpaddor, stora fiskar, får, getter, hästar, kossor, possum, spindlar och igår kväll massor av vilda kaniner här utanför hotellet.

***

September 2017:
Trött nu. Har kört 7 timmar västerut idag efter att ha sovit på en rastplats längs vägen. Nu är planen långa resdagar i vår buss och billigt leverne. Vi sover inatt strax utanför Mount Isa och kör sen via Teenant Creek och Alice Springs till Uluru. Känns mycket spännande att köra bussen i ödemarken och veta att vi faktiskt genomför det vi fantiserade om hemma i köket! Och det verkar funka!

Vi sa hejdå till havet efter en underbar dag 26 september på stora barriärrevet! Jag (Ylva), Tuva och Lo fick möjlighet att genomföra scuba diving för första gången och det var fantastiskt! Enorma fiskar och ett levande korallrev alldeles nära och långsamma ljudliga andetag i syrgasmaskerna. Johan och Vide körde en tyst variant av vattenskoter som de låg på och hade det underbart lite längre bort än vi andra kom.

Vi har kört från Brisbane rakt norrut längs kusten med några dagar i Mooloolaba Beach, Clairview och Airlie Beach. Campingplatser av olika bekvämlighetsnivåer. Vi tog oss nästan till Townsville innan vi svängde västerut.

Outback, here we come!

***

September 2017:
Otroligt! Fantastiskt! Redan innan vi lämnade Sverige hade vi blivit erbjudna gratis husrum av en familj vi bara hade hört talas om via en internet-grupp. Vi fick en hel undervåning med kök, dusch och mulltoa och bodde hos dem 8 dagar. På en marknad, medan vi bodde där, spontanpratade jag några minuter med en kvinna som har svenska föräldrar. Så kontaktade hon oss och erbjöd oss att komma som gäster till dem! Nu har vi varit hos detta par 5 dagar och fått hjälp att bygga dubbelvåningssäng i minibussen vi köpt, och har fyllt bussen med madrasser, kuddar, hängmatta, förvaringskorgar och annat som vi får låna, och nyplockade apelsiner, vegansk muffins och popcorn. Vi är så tacksamma!

Idag beger vi oss ut till kusten. Med ändrade planer tänker vi oss norrut längs kusten för att långsamt göra en nordvästlig cirkel till Uluru och sen söderut via Sydney tillbaka hit. Troligen många stopp på ställen vi hittar via www.workaway.info .

Tack underbara människor och Livet och Universum för dessa möjligheter!!

***

September 2017:
Sitting on the bus from Brisbane to Lismore, to learn to know another family who generously offer us to stay at their house with them! We stayed our first 4 nights in Australia at Aussie Way Hostel in Brisbane, to rest after the 35 hours journey to the other side of the world. We are slowly adjusting and understanding that we are in Australia now. The weather is like the best Swedish summer days, which means not to hot, but comfortable with t-shirt and shorts.

I (Ylva) just saw a sign "Wrong way! Go back!" but I don´t think it was meant for us. Even if we are tired and a bit confused and sometimes overwhelmed we are on the right way. The way of trust and simplicity and love. We have crossed the border between Queensland and New South Wales, and will probably cross many borders on this journey. Borders of comfort, security, growing. New zones of proximal development.

We notice feelings of longing to friends and places at home. We experience the same games on the phone and other devices as we used to on the other side of the globe. We are hungry, tired and happy also here. And we leave some identities and roles and grow bigger, more authentic. And there is so much we still don´t know about this journey... But we just decided that we will not buy the car we watched yesterday, even if it was fantastic! 

***

September 2017:
Mycket är redan klart och en hel del är ändå inte alls klart. Ryggsäckarna är packade, hästen och en bil såld. En bil kvar att sälja. Stress börjar övergå i nyfikenhet inför avresan till Australien på torsdag.

So much is already done, and the feelings of stress are slowly turning into curiosity. The backpacking is done. The horse, a car and a bike is sold. One car is yet to be sold and soon we leave home. Exciting!!

***

Summer 2017:
Our house is getting more and more ready to be rented out, quite a relief! And it has so much more order and beauty than before! The screws and pins are divided into different small boxes (!), the windows are clean, the baby stroller is sold, the clothes that we will need when we come back (when it´s winter and we don´t have access to the house) are packed in separate bags ...
We will first fly to Brisbane in Australia. In November we leave to New Zeeland. In January we move on to Tonga, and a month later we arrive in Hawaii. And I (Ylva), being a mother of four children and an owner of a big house, have learned that I don´t need to have control or plans for everything. What I need is trust.

***

Summer 2017:
Hi! We're currently searching for ways to come to Uluru (Ayer's rock) in the middle of Australia. Buy a motorhome? Rent a motorhome? Bus? Train? Flight? Everything costs so much! And it is so far far away!!

And now we just got a message that we are welcome to an ecological farm at Hawaii! Great!

***

Summer 2017:
Some tickets are bought. Some agreements with families to visit are made. There is still much to do with our house that we will rent out during the journey. Many things that we want to sell are still here. Mostly we feel calm and relaxed, sometimes thrill and stress. Lo says he doesn´t want to go. Tuva pretends that this summer is endless and that nothing special will happen after it.


Follow us on facebook

Gallery